Lisa

Är det inte hemskt? En far och hans 19-årige son förgrep sig på dottern/systern. Hur hemskt är inte det? Hur kan man göra något sådant egentligen? Jag (och många andra) tror att sonen inte kan ha mått så bra, med tanke på att han faktiskt förgrep sig på sin egen syster. Det skulle inte förvåna mig om pappan även förgripit sig på sonen när denne var yngre. Och att sonen troligtvis är livrädd för sin pappa. I så fall hoppas man att sonen vågar säga det i rätten, så att pappan kan få det straffet han förtjänar. Men troligtvis kommer han bli dömd till vård, och då vara på fri fot om sisådär 2-3 år. Är inte det förjävligt? Egentligen borde de som är psykiskt störda sitta på psykhem tills de inser vad de faktiskt har gjort, och sedan ska de sitta av resten av sitt straff i fängelse. Är inte det fair egentligen? 
Hade det varit jag som var sonen, och var rädd för min pappa, å det han hade gjort, hade jag kanske inte vågat säga sanningen om hur han behandlat mig. För risken finns (och är väldigt stor i Sverige) att pappan släpps efter några år, och vad stoppar då honom att attackera mig?? 

Anledningen att jag skriver om det här först nu är att jag insåg inte först att det faktiskt gällde Karlshamn. Jag trodde typ att det gällde Stockholm eller nån annan stans "långt" borta. Och även att det florerar runt rykten om vem sonen är. Jag måste erkänna att jag faktiskt tror på dem, för mkt pekar på det. Men hoppas att det inte stämmer. Om det nu stämmer så skulle det förvåna många som känner honom. Han som inte gjort en fluga förnär. Iaf inte i skolan. Jag tkr som Sofie, att det är hemskt läskigt när man inser att det är så nära en själv. Jag menar, det är i Karlshamn. Och om det är han alla tror så är det ju faktiskt någon man vet vem är. Någon som folk jag känner faktiskt har en "bekant-relation" eller faktiskt är klasskamrat med. Det är skrämmande.